Jag tycker att det är skrämmande att det har fått finnas så farliga ämnen i godis så länge men vad som är oförståeligt är att det fortsätts att tillåtas, trots allt de kom fram till var dåligt från vår barndom så är det här ett område där de ligger LÅNGT efter enligt mig!
jag kan inte låta bli att undra lite lätt hur jag själv har påverkats av allt godis, chips och läsk jag ofta fick istället för mat när jag växte upp...kunde jag haft lättare för matte idag om jag inte fått sådant så ofta? kunde jag ha haft bättre inlärningskurva i skolan? osv. osv.
men varför nöjer vi oss med märkning? varför tas inte dessa tillsatser bara bort helt enkelt?
det var alltid en markant skillnad att komma hem till mina föräldrar, där åt jag riktig mat och normalt med godis och snacks, vid festliga tillfällen och på lördagar.
även på lp-stiftelsen var det en trygghet i att traska iväg till matsalen för att äta tillsammans, dels för att man fick ordentlig och normal mat regelbundet och dels för att man fick äta tillsammans med andra som en familj, oavsett vilket humör ens egna var på.
för som många av oss är plågsamt medvetna om, kostar en påse chips mindre än ett nyttigare alternativ till middag och då kunde fler kronor spenderas på missbruket.
Venngarns slott
jag har kämpat i alla år efter att jag som 15-åring flyttade hemifrån med att göra mig kvitt mina beteenden som är inlärda från då, många bottnar i mat. jag har aldrig varit vare sig anorektiker eller bulimiker men just en så enkel sak som att äta på bestämda tider, att äta något ordentligt, inte hoppa över en måltid, att inte belöna sig med/unna sig/vända sig till glass, godis, chips och läsk hela tiden varje vecka är en svår kamp.
numera så äter jag inte lösgodis och chips om jag inte blir görsugen på det, då köper jag en liten påse med dyrare/lyxigare för att belöna mig själv att jag inte har fallit tillbaka i gamla fotspår. känner mig stolt.
läsk dricker jag väldigt sällan, oftast är det en drinkingrediens istället.
det jag fortfarande kämpar mest med, och har gjort hela tiden, är att äta regelbundet och äta ordentligt. jag har fortfarande det i bakhuvudet att jag inte är värd det, att andra behöver det mera osv. det är fortfarande jobbigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar